Hallon och hallonodling

Ingeborgs Hörna

2011

6 september

Nu kommer en liten anteckning som berättar om hur vi har det.

Sommaren har inte varit bekymmerslös. Herbert har inte mått bra utan osäkrat tillvaron för mig på grund av att han har svårt för att lyda sin doktor och ta det lite lugnare. Nu ser jag framemot att han kommer hem från sjukhusetn när han fått en Pace-maker inopererad, det planeras till i morgon eller om någon dag. Han ville ha permission från sjukhuset - saknade väl sin vedhuggning - men fick inget gehör. Jag tycker det är en högvinst att han äntligen kan bli i skick att orka leva utan att bli så trött och andfådd. Han har förnekat det mesta, och bara sagt att han mår så bra när någon frågar. Jag har jobbat med hjärtpatienter under min underskötersketid på sjukhuset, det var enklare, då fanns ju alla resurser och personal i närheten.

Varje gång Herbert blivit dålig, som nu senast i fredags, då känner man sig ensam. Han gav i allafall med sig och kom in till sjukhuset. Så nu kan vi se fram med mer tro på framtiden. Kanske kan vi komma lite längre än till Halmstad, vi längtar t.ex. efter att kunna besöka våra barnbarn som inte har haft besök på länge. Livet kan ju få vara lite mer än bara jobb och slit.Ja så har vi det nu, och ser framåt!

Varma hälsningar från oss!

Hälsar
Ingeborg

19 maj

Nu har vi sommar igen efter en tid av lite svalare väder och det känns som om hela Skogssbrynet har förvandlats till en jättestor berså. Herbert planerade den här platsen som en plats med bevakningshus, det var på den tiden när det ofta hände en hel del saker och vi bodde i samhället. Nu är det mer än åtta år sedan huset där vi bor byggdes, och allt växer och frodas. Det är nog inte lätt att förstå att träd kan växa så snabbt. Herberts gröna fingrar ser till att det blir fart på det mesta, tyvärr också på ogräs som jag inte tycker behövs men en del är ju vackra.

Vad bärskörden kommer att ge i år är svårt att förutse, Herbert körde sin ompratade metod med varannatårsskörd på sorten Deutschland förra året, så då blev det inga bär där, men nu är skotten jättefina och massor med blom som kommer att ge bär. Humlor och bin älskar vår trädgård och en fågelmamma har sitt bo i en låda som Herbert hade planerat att lägga den huggna veden i. Jag brukar titta till henne varje dag och hon ligger lugnt kvar på sina 7 små ägg. Herbert sköter om de salamandrar som finns i vattenhålan, och ger dem mer vatten när det behövs. Så vi har en hel del att göra trots allt som vi har slutat med.

Vi ser att hemsidan är besökt trots att det inte är så mycket nytt att berätta om vad det gäller hallon. Herbert har censurerat och godkänt vad jag skrivit, och han hälsar till alla som läser mina epistlar.

Jag återkommer när det börjar lysa rött på hallonbuskarna!

Hälsar
Ingeborg

22 februari

Ja, så här kommer fortsättningen om Herberts sjukhusvistelse som varade i tolv dagar.

Han hade svårt att finna sig i att stanna inom fyra väggar, men klarade i alla fall utan att rymma därifrån. Nu är han hemma och försöker att träna sig i att ta det lite lugnare. Som tur är är det ju så kallt ute att det inte går att göra så mycket... Behandlingen går ut på att fixa hjärtat med hjälp av mediciner och Waranbehandling så han kan fortsätta, men med lite mer pensionärsperspektiv för att kunna må bra.
Att kunna låta hallonen vara det viktigaste, vi får väl se hur det går med den saken.

Hälsningar från oss!
Ingeborg

7 februari

Här kommer en liten hälsning från oss till er alla som undrar vad som händer nu för tiden. Ja, vi har ju haft en vinter med både kyla och massor med snö ibland, men nu är det väl mest stormbyar och snösmältning.

Idag har det varit riktigt solig, och det gillade inte Herbert när han inte fick vara ute och njuta. Han ligger inlagd på Hjärtavdelning 42, sedan i fredags, då han hade haft ett par besvärliga nätter och svårt med andningen. Tänk att han äntligen tillstod att han inte mådde så värst bra, vilket jag har sett under flera års tid... Att odla fram hallonplantor till alla som vill ha våra sorter har ju varit hela hans intresse, och det är inte lätt att orka när kroppen inte fungerar som han vill.

Nu känns det skönt att veta att han får hjälp och behandling för sin hjärtsvikt. Han har spelat fullt frisk i flera år när han besökt sin läkare, och då är det ju inte lätt att ändra på den uppfattningen. Ingen av oss kan ju bestämma själv att vi aldrig ska bli gamla, vilket vi ju ändå blir, men förhoppningen är ju att få vara friska. Hur länge han får stanna vet vi inte idag, men det blir undersökningar som kanske ska göras redan i morgon. När han kommer hem tror jag att han kommer att må mycket bättre än han gjort på länge.

Ja det här var lite information om hur vi har det just nu.

Hälsningar
Ingeborg
© Ingeborg Arvidsson
copyright © 2003-2017 Hallonplantor.se