Hallon och hallonodling

Ingeborgs Hörna

2017

1 juni

Här kommer en liten hälsning från "den gamla" i Skogsbrynet som i slutet av den här månaden blir nästan 80 år. Tiden går alldeles för fort ju äldre man blir och jag har ju tänkt bli ungefär 100, precis som Herbert alltid ville nå. Nu börjar jag inse min begränsning och att jag är flyttbar och vill lämna det här underbara stället. Att inte vara ansvarig för allt som måste göras, för att det fortfarande kan bli en plats där man vårdar jorden och mark på bästa sätt. Nu är allting så fantastiskt med alla träd som planterats av Herbert och rogivande natur.

Idag skiner solen och jag borde vara ute och jobba, men jag hinner nog det också, ta hand om en syrenbuske t.ex som blev nerbruten av hårda vindar igår. Rosa konvaljer, blommar vid Tomtebo, vår så kallade gäststuga som byggdes av stormfällda träd efter Gudrun, stormen som drabbade oss så hårt för några år sedan, den härjade vilt i skogen. Namnet Tomtebo blev av att jag kunde placera många av mina porslinstomtar uppe på bjälken närmast taket, nu står de nerplockade och väntar på att ett nytt boende. Att måla porslin har varit roligt och jag lämnar dem inte åt sitt öde på någon loppis.

Jag vill göra mycket som jag inte haft möjlighet till förut, skriva brev , lyssna på musik, resa till alla barn,barnbarn, använda tiden, utan alla måsten och så vidare.

Snart börjar hela sommaren med bär, som jag nog inte kan låta bli att plocka, trots att allt annat händer. Ser ut som bina har haft bra jobb, fåglarna trivs och har fullt upp med att mata sina ungar. Jag är tacksam för livet, som blev ingen dans på rosor men innehållsrikt, och att jag har haft en barnatro, som hjälpt i livets svåra stunder. Att jag fick lära mig att bedja Gud som haver barnen kär, när jag var liten har varit min styrka. Nu ser jag fram mot att allting ska ordna sig till det bästa .

Kram till alla som delar mina inlägg, nu tar jag ledigt och ska ut i solen.

Hälsningar
Ingeborg

20 april

Ännu en gäng lite nytt frän Skogsbrynet och hur livet gär vidare. Nu blir det 15 är till hösten och vi flyttade hit, Dä hade Herbert stora förväntningar pä att leva och jobba vidare med sitt livsverk med hallon, men det blev ju inte sä mänga är. Jag är tacksam för alla trevliga människor vi träffat i olika sammanhang och haft kontakt med när det handlat om Herberts hallon. Här finns böcker. tidningar och mer där Herbert har funnits med, Massor av foton som jag nu har klistrat in, tagna under hela perioden och .med framtagning av plantor förändras, barrotsplantor, pluggplantor, krukodlat ja det var hantverk som gav bra resultat. Inte i plänboken men Herbert blev respekterad för sina gröna fingrar. Nu har jag nya planer för framtiden och det är nog sista sommaren som jag kan plocka mina bär. Allting har sin tid och hemsidan finns kvar tack vare WEB-master Mats som har ansvaret för den.

Tack frän Skogsbrynet hälsar
Ingeborg

16 mars

Idag år det Herberts födelsedag och han skulle fyllt 81 år.

Jag hade nog önskat många gånger att han tagit det lugnare med allt som skulle göras. Han blev i alla fall ihågkommen på många sätt, och hemsidan lever vidare, tack får WEB-master som fortfarande har den uppkopplad. Mina egna kunskaper i datoranvändning är i minsta laget och ger mig bara suckar.

Mycket enklare att hantera verktyg bland träd och buskar. Jag såg till att rensa i skogen igår och jag fastnade i Kaprifolslingor som inte gillade mina insatser för att begränsa deras fortsatta liv. Det blev fint i skogsbacken och snart kommer våren på riktigt med massor av vitsippor.

Ett besök på Harplinges vackra kyrkogård står på dagens agenda. Rosor passar bra att sätta på graven som en hälsning från familjen genom mig.

Tack frän Skogsbrynet hälsar
Ingeborg

19 februari

Nu kan det vara på tiden att ägna hemsidan lite nytt från Skogsbrynet där jag fortfarande finns kvar. Förr i tiden var folk gamla när 80-årsåldern närmar sig, men det är väl tur att det har blivit bättre med tiden. Själv så har jag lite kvar till det är så dags och hoppas att hälsan blir bibehållen.

Idag är det alltså söndag, den 19 februari 2017, och jag har varit i Pingstkyrkan på gudstjänst. Vår pastor Håkan Sjöholm predikade om förvaltarskap och det är något som jag har tänkt mycket på den senaste tiden. När jag går igenom allt som Herbert har skrivit under årens lopp om vad han hann med så tänker jag på hur ska det bäst bevaras.Vår äldsta dotter har skrivit ut en hel bunt och han har rättat och kompletterat. Kanske Hallandsmuseet vill ta hand om förvaringen. Vi fick ju bra kontakt med Johan Dahnberg som är chef där och som vi träffade och lärde känna när vi fanns med på Hallandsgården. Han kom också till Herberts begravning vilket gladde mig mycket. Herbert försökte att få sin bok utgiven av några bokförlag, men fick aldrig någon att ta in den, det fanns inget intresse. Nu finns det ju i alla fall fina böcker skrivna av proffs som kan.

Tiderna förändras, som tur är, och trädgårdsintresset har ökat under årens lopp. Att få vara ute i friska luften och njuta av naturen ger ett längre liv och bra livskvalitet. Här finns frihet att göra just vad jag vill utan att planera för dagen, det enda jag saknar är närheten och vardagsliv med barn och barnbarn. Vetskapen om att de finns och har det bra är huvudsaken för mig. Jag unnar dem det bästa i livet och vet att sommartid bruka de bli tid för besök. Mitt sällskap utgörs av fåglarna som samlas vid fågelbordet och gillar solrosfrö, de ser till att jag inte glömmer dem. Och snödopparna har redan kommit upp i skogsbacken vid vägen hit ner. Näckrosdammarna är täckta av is så jag kommer inte åt att rensa bort alla grenar som hotar att fastna i brotrummorna, men det blir väl snart vår igen. Till dess kan jag roa mig med att klippa grenar och fixa alla mina träd som Herbert planterat och som minner om honom.

Ja det här blev en hel del för Web-master att skriva in när han har tid. Bra att han finns och sköter om hemsidan.

Till sist, varma hälsningar
Ingeborg
© Ingeborg Arvidsson
copyright © 2003-2017 Hallonplantor.se